Arbetsfunderingar

Jag jobbar ju som bekant på en frisörsalong. Av någon olycklig anledning råkar det vara en salong som klipper även barn. Eftersom alla föräldrar i majorna verkar vara mer eller mindre virriga och oplanerade så blir dessa klippningar ofta drop-in klippningar, och eftersom jag är den nya på salongen o har minst bokade stamkunbder på dagarna så blir det oftsat jag som får ta de flesta drop- in kunderna. Detta leder alltså till att jag, trots att jag ogillar det väldigt mkt, får ta ganska många barnklippningar.
Som de flesta vet så ogillar jag barn starkt. Man kan nog  till och med sträcka sig så långt som att säga att jag helst inte ens vill se dem. Än mindre behöva ta i dom små odjuren.(Däremot har jag en chef som är gravid i sjunde månaden o blir helt lyrisk varenda gång en såndär skitunge kommer in på salongen) 
Men trots detta så kan vissa  va lite roliga ibland(oftast pojkar, tjejer är så mesiga). Som i fredags till exempel, jag skulle klippa en pojke på 9 år vid namn Isak. Han kom in med långt hår nedanför axlarna, o mamman hade bestämt att nu skulle han få en frisör igen. Vi kom överens om att klippa bort en hel del, men ändå ha det som en längre frisyr. Så jag börjar klippa o sitter o snackar strunt med den lilla vargen o när jag har klippt nacken (typ bara fått av den värsta längden) så tar jag fram spegeln o frågar om han tycker att den längden är ok. "Ja, det blir jättebra" svarar barnet glatt, skakar på sitt blöta huvud o hoppar av stolen, varpå jag på ett lättförståeligt sätt snabbt försöker förklara att vi faktiskt inte va klara. Egentligen ville jag bara skrika "SITT KVAR  UNGJÄVEL ANNARS KLIPPER JAG DIG I ÖRAT!" men det gjorde jag ju såklart inte.
Till slut fick jag upp honom i stolen igen, o satt o tjatade lite till... Jag frågade, i brist på annat att prata om, "ska det bli skönt att få bort lite hår nu då? Så du slipper borsta det så mkt?" Barnet i fråga skiner upp i hela ansiktet o svarar högt o ljudligt " Jaaaa, för ibland när jag har sovit o sen vaknar. Då känns det som att jag har snorkråkor i håret!!" Det uttrycket var ju ärligt talat ganska nyskapande, det ska erkännas.
Ett annat barn blev väldigt intresserad av imn outfit en dag. "Varför har du handbojor på dig fööööööööör??" Mitt svar blev då inte, som man hade kunnar vänta sig, "FÖR ATT JAG SKA KUNNA BOJA FAST SMÅ ÖCKLIGA BARN SOM DIG I STOLEN SÅ DE SITTER STILLA; MOHAHAHA!" utan ett artigt "För att jag gillar dem".


Dessutom så har jag skaffat mig en gymkompis nu, en äldre kvinna som alltid tränar samma tid o byter om vid samma bänk som jag. :P Vi brukar diskutera sportbehåar och hur efffektiva (läs jobbiga) de nya träningsmaskinerna är. Haha!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Hahaha, stackars dig som måste ta hand om små varg. :) Men du verkar ju fixa det galant iaf!

2009-04-29 @ 07:29:31
URL: http://himlagrisen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0