minxx

Jag har nu som sagt sagt upp mig på jobbet, slutar där den 5e jan. Jag har kommit fram till att jo, jag tycker det va rätt beslut från mig. Strax innan eller strax efter det ska jag flytta till Mölnlycke, vilket iofs gör mig jättelycklig bara jag tänker på det, men skiten här i lägenheten måste fortfarande packas o pillas med. DET gör mig stressad. Att jag dessutom inte har något jobb stressar mig ännu mer. Alltså sitter jag o söker jobb, går på intervjuer, provjobbar över halva sverige, springer o kopierar arbetsintyg o betyg, jobbar som vanligt skitmkt o försöker hålla igång mitt intensiva gymande.

JAG HAR ONT.

Ont överallt.

Ont i kroppen för att jag är trött på att alltid springa omkring, ont i huvudet för att jag tänker för mkt o inte hittar några lösningar, ont i själen för att jag tycker det är skitjobbigt att jag kanske kommer få leva på Daniel det första jag gör när vi har flyttat ihop och ont i hjärtat för att jag så gärna vill åka iväg på semester med älsklingen i sommar men utsikterna för det otroligt dåliga.

Sen kom frågan från någon: "kommer du söka andra jobb än frisörjobb?"
Ja, det är klart jag kommer. Om jag inte får någon anställning som frisör så tar jag va fan som helst bara jag får pengar, och det läskiga är att jag tror att skulle tycka det va skönt. Jag börjar hata frisörbranschen innerligt. Alltså. jag gillar att klippa o så, men allt annat. Skitpengar, skit-arbetstider, att man aldrig får ledigt, att alla är ute efter att utnyttja en... Det suger fan häståsna. (O våga inte skriva nåt uppmuntrande mamma, för så ÄR DET!)

Blö.

Idag insåg jag att det är max en o en halv månad kvar tills jag ska flytta. Hur fan ska jag hinna packa allt o fixa allt o hålla på? Tiden bara flyger ju iväg! Nu känner jag mig som en tant.

Idag gick jag upp exakt kl 06.32, klädde på mig och vandrade iväg till gymet.

TRODDE JAG!!!!

Tji fick jag när jag kom dit, nyckeln funkade inte så jag stod istället utanför gymet i en kvart, då detkom en annan nyckel farande med bil, SOM INTE HELLER FUNKADE!!!
Då gick jag hem. Jag gav upp, det va kallt, jga var trött o blev sur när jag inte fick genomföra mina planer.

Så nu äter jag frukost o planerar min kväll med storasyster istället. :)

Jag har nu kommit på ytterligare en anledning till varöfr jag inte gillar barn.
Dom luktar ILLA!!! O då menar jag inte bara barn med äckliga bajsiga blöjor, utan alla barn. Även om dom är typ 9-10 år så luktar dom illa. Det närmaste jag kan komma en beskrivning är att de luktar unket, lite orent. O jag vill rynka på näsan bara jag tänker på det!!! Dessutom har inte så många barn för vana att tugga Extra tugumminn heller, så oftast har de dålig anderdräkt utöver det.

Jag börjar nog bli paranoid, jag upptäcker skumma lukter överallt, o blir mer o mer känslig. Vet inte om det är bra eller dåligt.

Hur som helst så tycker jag enbart det ovanstående skälet är bra nog för att aldrig handskas, få eller tycka om barn. NÅGONSIN!

Ja, ibland tar livet oväntade vändningar. Med dunder o brak så sa jag upp mig igår. Eller ok, inte massa dunder,men med mer uppståndelse än vad jag trodde det skulle bli. Det är nästan så att jag tror att ödet hade ett finger med i spelet där.
Hur som helst så känns det ändå bra. Jag är självklart orolig för framtida jobb o så, men jag har inte trivts på jobbet det senaste, o jag vill inte behöva gå till jobbet med ont i magen varje dag. Tyckte ändå att jag fann mig i situation hyfsat bra, jag sade vad jag kände o om någon vill bli arg för det så är det inte mitt problem.
Den 5e jan är min sista dag nu, o det jag kommer sakna är väl mina roliga stamkunder. Men å andra sidan så måste jag se om jag kan hitta nåt ställe som jag trivs bättre på, annars kommer jag snart inte va frisör längre alls.
Jag hoppas att daniels o min flytt (Skrev på papper på lägenheten igår, yey! :D) ger mig en ny bra början på annat också.
Ja, det känns ju lite snopet, men nu slipper jag iaf ha konstant spänningshuvudvärk, vilket i sig är en stor lättnad!

Idag är det den 2 nov, vilket betyder att om exakt två månader så går flyttlasset från Långedragsvägen till Tallgården i Mölnlycke. :) Det betyder alltså också att det är exakt två månader kvar tills jag o min kära pojkvän officiellt blir sombos. OMG! Så seriöst att man nästan blir rädd. Nu saknas bara det gemensamma mat- o räkningskontot o grälen om vems tur det är att diska (garanterat Daniels, för jag gör alltid mer än min del, de kan jag säga redan nu :P ).
Jag är hur som helst over excited o kan inte sluta planera!! Haha! Det ska bli såååååå underbart!!! (disk-grälen undantaget då..)