Helt plötsligt blev mitt föregående inlägg ganska ironiskt, det är läskigt hur snabbt saker och ting kan ändras.Det är tungt, en del av mig vill bara lägga mig ner och gny i ren ångest som en protest över hur orättvist livet är ibland, men jag vägrar att ge efter. Jag är istället tacksam över mina fantastiska vänner som hjälper på alla sätt, och ännu mer tacksam, stolt och lycklig över min underbara familj. Jag hoppas alla vet hur uppskattade och älskade de är.Vi klarar detta också, vänta du bara. En dag i taget, så går det bra.
Ibland händer det saker som man inte vill ska hända, och då känner man sig som en hycklare om man försöker fokusera på något annat. Men det är också hyckleri att inte gå vidare, minnas det som är värt att minnas och inte bry sig om att uppskatta andra saker i livet.Idag uppskattar jag att ha en ledig dag, att solen skiner, att kunna sitta i en sommarhage och sniffa på hästar medans man tänker på livet. Även om det många gånger är orättvist så är också fint ibland.
En dag i taget, så går det bra.
