minxx

Igår stod det i min almanacka att jag skulle gymma, posta ett vykort och köpa margarin, mjöl och... Ehh...En bög?

Jag säger väldigt ofta vad jag tycker, även om det inte alltid är trevligt eller vad personen i fråga vill höra. Jag drar även dåliga skämt, är ibland lite cynisk eller morbid, och kan inte hindra mig själv. Är det fråga om något riktigt seriöst så brukar jag ju dock kunna hindra mig själv, även jag har gränsen liksom.
Igår berättade en vän för mig att en ung släkting till hennes pojkvän hade ställt sig framför ett tåg o alltså på det viset begått självmord.
Och vad kläcker jag ur mig??

"Oj, då var det nog inga stora bitar kvar av henne"

Det bara kom!!! Lite sådär fundersamt liksom, för det var faktiskt den första tanken som kom upp i mitt huvud. Förvisso visste jag ju att det inte var någon som stod min vän nära, MEN ÄNDÅ! Kan ha något att göra med att jag förvisso förstår de anhörigas sorg, men jag tycker fortfarande att det är omoget och själviskt att begå självmord,  och har ingen som helst förståelse för det. Jag borde nog ändå jobba med att reglera min spontanitet.

Snart bara 70 dagar kvar till SRF nu. JAAAA!!!! Hittade den här bilden från SRF-08. Uppenbarligen gillade en fotograf från Sweden Rock min kjol. Eller något.
Ungefär den formen kan jag tänka mig att gå tillbaka till. Helst igår, så jag slipper göra något för det. :P



Bra att SRF:s fotografer fick med mig från min bästa sida. :P

Jag o älsklingen vaknade glada och utsövda klockan tio i morse. TRODDE VI! Det visade sig att klockan inte alls va tio, den var ju redan elva!!! Då fick vi lite ångest o fixade i ordning lite hemma o åkte in till stan en sväng för att känna att vi hade gjort något med vår dag ändå. :P
Vandrade genom staden och shoppade sedan lite på Nordstan, mest nödvändiga saker typ jobb-linnen åt Daniel och en BH till mig. Men så råkade vi även på en REA bara sådär, LYCKA!!
Haha...
Nu sitter jag och försöker planera och köpa en 30 årspresent till mig kära svåger, men min syster vägrar vara anträffbar så jag velar lite. (ring mig när du läser detta, Jessan ;) )

För övrigt ser jag fram emot endast 4 dagars jobb denna vecka, för att sedan åka hem till Aneby o famlijen och även träffa min Frida!! :D Vi planerar en nostalgi promenad- för gamla tiders skull!

Körde ju som sagt mitt första Core Pulse pass i torsdag, vilket självklart förde med sig det att jag blev mer eller mindra totalt invalid igår. Jag tog mig igenom dagen (Kvidande varje gång jag va tvungen att använda lårmusklerna, typ varje gång jagg satte mig ner, ställde mig upp eller gick i trappor. Eller gick över huvud taget. Haha!)
På kvällen bestämde jag mig för att skynda mig till busshållplatsen, för är jag snabb så kan jag ibland lyckas komma med en buss/vagn som senare inne i stan kommer ikapp en Grön Express hem som går tidigare än den jag brukar åka med.
Jag tittade på klockan.
HELVETE.
Måste springa.
Försöker springa.
AJ!
Försöker springa.
AAAAJ!
Försöker springa.
Ajajajajajajaj.
DET GÅR INTE ATT SPRINGA!!!

Det bästa jag får fram är nån typ av stressad, haltande halvsnabb gån a la skadad yxmördare i dålig skräckfilm. Hur som helst, kom med en vagn o lyckades ta mig hem. Blev sedan mobbad av Daniel resten av kvällen för att jag va ömklig.
Idag körde jag box. Nu kommer jag va invalid i två dagar till.
Tjoho!

När Facebook säger det så måste det ju vara sant- vi har inte pratat på jättelänge. O jag som hade levt i tron om att jag och min älskling kommunicerade jättebra i vårt samboskap!! Jag hade uppenbarligen fel.

Ja, nu har jag börjat igen. Femtioelfte gången gillt. Nu ska jag orka ta mig tillbaka till gamla vanor, gymma regelbundet, bli mig själv, må bra o orka va glad.
Har ju gymmat själv och simmat redan, och idag var det premiär för ett PASS på S.A.T.S!! Var lite nervös då det bokade passet var "Core Pulse" alltså core fast med mkt mer konditionsträning och man använder sig av en konstig bräda som vickar fram o tillbaka.
Det va FRUKTANSVÄRT JÄVLA JOBBIGT och jag dog ungefär tre minuter in i passet, men det kändes bra att jag kunde hänga med så bra o genomföra det hyfsat trots min dåliga kondition o att jag aldrig hade gjort det innan. :)
Jag blev så inspirerad att jag i mitt förvirrade, svaga och uttorkade tillstånd till o med kikade lite på att kaaaaanske kanske även boka in mig på ett cyklingspass. Jag menar, det är ju bra träning?
Det va ända tills jag gick till baka till min gamla blogg och läste följande gamla inlägg från min först (och enda) gång jag testade på spinning...

Ett spinn, två spinn

Idag ägnade jag mig åt att hata. Jag hatade allting intensivt i 40 min, allt medan jag trampade som en annan kuttaperka på en cykel som inte rörde sig en millimeter. Jag FÖRSTÅR inte hur folk har mage att påstå att spinning är kul. Jag satt och ville ha sönder plåtskrället konstant under hela passet o skickade onda tankar i alla riktningar jag tittade.
Jag försökte då ändra min attityd o tänkte "Kom igen nu Sanna, du klarar det här, visa att du kan klara det!!" Va fan? Vem ska jag visa att jag klarar nåt för? Ett jäkla cykelskelett som dödar mina lårmuskler o ger mig skavsår mellan benen? Jag är redan bättre än den. Nä, det gick inte.
Jag dog ungefär halvvägs genom spinningpasset, sen gick jag tacksamt in i den andra salen o lyfte vikter i ytterligare 40 min. Tacka vet jag pump, där känner man sig som en riktig karl istället för en genomsvettig tomat med muskelmos i benen.
Hur jag nu ska lyckas packa lekställningar hela dagen på jobbet imon, det är och förblir en gåta. MEn det löser väl sig, men risken är stor att jag kommer bli mobbad.
Nästa vecka börjar iaf danspassen på onsdagar, så då har jag en bra ursäkt för att aldrig mer gå på spinning...

Skippar cyklingen... :P Det finns roligare sätt att skaffa sig skavsår mellan benen, det brukar jag alltid hävda! :D

Det ringde en tant till jobbet precis...

"forHair, det här va Sanna"
"Vart har jag kommit?"
"Till en frisörsalong på Backaplan"
"Nähä!! Är du säker på det?!"
"Ehhh....Jaaa?"
"Men jag slog ju min dotters nummer, det är jag säker på!"

Konstigt det där när telefonerna in lyder... :P

Idag har jag simmat på Valhallabadet. Det är rätt gött, för det ingår i det gymkortet jag har på S.A.T.S. Förvisso oskäligt jävla dyrt, men jag kan träna vad jag vill, när jag vill, var jag vill, och då blir det ju faktiskt av.

Jag var lite nervös inför besöket i simhallen, jag gillar inte att iföra mig så lite kläder på offentlig plats, o inte känns det bättre när jag inte heller kan ha mina glasögon på mig så jag famlar mig fram som en anna jädra mullvad som har råkat hamn ovan jord!
Men då, när modet nästan började svika mig ett par meter från bassängens kant, då kom uppenbarelsen!! En jättetjock man i speedos med lika mkt hår på ryggen som en shetlandsponny med vinterpäls!! :D
Då kändes det helt plötsligt helt ok med sladdriga lår o nåt kilo för mkt runt magen, jag var ju ändå inte värst!!

Efter det simmade jag glatt 1 km o nu är mina ben döda. Men jag har ändå hunnit med en hemmaklippning, hämtat ut Jessans klocka i stan, gått ett bankärende och ansökt om nytt pass (Hoppas hoppas jag får använda det i sommar!!!) o sen simningen då. Så det känns som en produktiv o bra dag. Wieee!

Ibland (ofta när ja läser tidningen eller liknande) kommer jag på mig själv med att (mellan mina extremt cyniska perioder) vara sådär übernaiv och blåögd som jag tror att man bara kan vara om man har vuxit upp i en löjligt trygg miljö, så som jag själv faktiskt har gjort. Med en rejäl dos sunt jävla bonnaförnuft inslängt i sin uppfostran. Alltså om man hör något så tänker man "NÄHÄ, det där är inte sant, sådär KAN MAN BARA INTE GÖRA!!!" Men jo, folk kan visst det. Folk mördar o folk misshandlar o folk knivhugger oskyldiga medmänniskor.

Men alltså...Varför? Vad gick fel?
Jag ska väl inte döma, men om personen i fråga inte är totalt psykiskt förstörd o insjuknad i nåt konstigt grönsakstillstånd, borde man inte kunna finna någon anledning? En liten del av mig vill verkligen säga det otroligt polistiskt inkorrekta att jo- till viss del måste ju det kunna skyllas på den som uppfostrade personen i fråga även om denna någon kanske itne är varken kriminell eller elak eller något annat, för har man uppfostrats med rätt ideal så har man det, o då borde det finnas någon typ av spärr som stoppar en.

Kanske inte från det där "lilla", typ stjäla en chokladbit, köra för fort, smygröka (ni förstår), men det andra. MORD. MISSHANDEL. RÅN. Det borde finnas en spärr, och personligen kan jag för mitt liv inte förstå varför det inte finns det på visst folk.

Detta sagt av tjejen som inte ens vågade strunta i att göra läxorna ens en enda gång ens när jag va 17 bast, av rädsla för att göra mina älskade föräldrar besvikna och må skit pga det. Men hellre åt det hållet, om ni frågar mig.

Det finns ingenting som är sötare än en sömnig älskling som bara vill kramas en lördagsmorgon. Ibland älskar jag min Daniel så mycket att det gör ont!!!

Min lediga dag försvann... Jag vet, jag kommer få igen den en annan gång, det är inte det. Men av någon anledning känns allt så pissigt jobbigt när man hade en massa andra måsten o planer för dagen som man bara fick droppa, o ovanpå det kunde jag inte sova inatt så jag känner mig som en zombie.

Varför försöker jag ens? Jag gillar inte att uttala mig öppet ang jobbet egentligen, man vet aldrig vem som råkar läsa bloggen, men det är faktiskt inte värt det. Jag kommer aldrig trivas med arbetstiderna o det är fullkomligt löjligt att jobba såhär för de här pengarna. Eller snarare bristen på pengar. Det är inte ena bara löjligt, det är skrattretande, pinsamt, ett hån mot den arbetande människan som bara ska ta vad hon får o va glad för det. Men i helvete heller att jag är glad, jag förtjänar så jävla mkt mer, o jag tänker inte tycka något annat. Och uppenbarligen kommer jag aldrig få det här, så what to do?!?!?!
Dumma allt.

PASS!!!! Den tanken hoppade in i mitt huvud precis. Helvetes jävlar, mitt pass går ut o jag måste skaffa nytt. Ännu en punkt på schemat för min "lediga" dag imorn alltså.

Hur kommer det sig att jag ALDRIG tar det lugnt på mina lediga dagar om de inte infaller på helgen? Jag springer omkring som en skållad råtta från (hyfsat) tidig morgon o genom hela dagen från ställe till ställe o kommer för det mesta hem precis innan Daniel kommer hem från jobbet, och lyckas oftast vara precis lika trött som honom då trots att jag inte har varit på jobbet.
Inte utan att man känner sig lite schleten. :P

På bussen på väg hem från jobbet ser jag ofta en kvinna. Hon går på i brunnsparken, är blond o har ofta träningsbyxor på sig tillsammans med en ganska sofistikerad kappa och ett par skinnstövlar som ser dyra ut (min tolkning av dyrt är alltså att de antagligen inte är köpta på skopunkten eller din sko, och ganska säkert är av äkta läder istället för den där plastvarianten osm det kryllar av i min garderob).
Hur som helst, hon ser ALLTID sur ut. Hur lyckas man? Klart man inte ser ut som en solstråle alltid (eller någonsin när man åker hem från jobbet vid en sådan okristlig tid!?) men nån gång borde man ju kunna få fram ett litet leende, eller iaf en förändring av ansiktsuttrycket, men ICKE!
Det enda jag kan tänka på när jag ser henne är hur lik hon är Lina, ni vet pigan i Emil i Lönneberga, när hon har ont eller tjurar över något rent generellt. PRECIS den minen har denna kvinna konstant.
Jag skulle få kramp, men hon har uppenbarligen övat både hårt o länge på detta.

Idag är jag lite trött. Festen i lördags var (iaf engligt mig, och enligt de flesta andra också hoppas jag) väldigt lyckad, o jag va glad o pigg hela kvällen :) Det va kul att så många av smålands bästa kunde komma, Daniel njöt av att hålla hov i vår bar (Han va så söt, haha!!) o jag klarade av att itne bli jättemegafull trots att jag itne har druckit alkohol på hur länge som helst. :P
På söndagen shoppade jag o Madde nya boots till henne på en sko-outlet och resten av gänget tog sig hem ganska tidigt. Efter en del städning o så tog jag o äldklingen det lugnt resten av dagen, och avslutade med mys i soffan o en bra film. En jäkligt bra helg helt enkelt, för att summera! :)

Idag känner jag mig dock av någon konstig anledning väldigt nere. Det känns som en såndär dag då jag kan börja tänka på nåt bra, typ kattungar, o ändå bara börja storlipa. Och om någon undrade vad som va fel skulle jag inte kunna ge dom något som ens var nära ett tillfredställande svar. Nej, jag har inte tappat min plånbok med hela månadslönen i kontanter. Och nej, jag har inte heller oavsiktligt råkat skjuta min katt. Inte heller har jag blivit dumpad eller fått höra att min allra käraste kusin har dött i ett krig i Irak.
Jag har faktiskt ingen aning om varför. Är det ok att vara sådan? Jag brukar för mig själv försöka rada upp allt bra i mitt liv för att liksom slå mig själv på fingrarna för att jag är en sån liten ömklig männniska som tycker synd om sig själv för ingenting och skärpa mig igen, men ibland funkar det inte. Det kvittar liksom hur frisk jag är, hur mkt jag än älskar Daniel o min familj, o hur jag än försöker uppskatta att jag inte arbetslös, DET GÅR INTE.

Jag gillar inte sådana dagar. Hoppas den går fort.

Hittade en bild på en spännande drink. Nämligen en finsk paraplydrink. Något för festen på lördag kanske?! :D

Idag är det torsdag, och i och med att jag har en ledig helg framför mig så betyder det att jag nu kan se ljuset!! Woohoo! Inte att jag håller på att dö alltså, utan att jag ser slutet på jobbperioden för two glorious days! :P

På fredag kommer min Madde hit. Vi ska ha tjej- o filmkväll med tacos o mys. Daniel hotar med att hämnas med en TV-spelskväll med Jonte o Nicke. Jag hoppas hans dåliga minne fungerar även åt det hållet, så att han helt enkelt glömmer bort det o jag slipper genomlida en sån pärs. Haha!

 

På lördagen vankas det inflyttningsfest, en hyfsat stor sådan. Jag är lite rädd måste jag erkänna. Är lite nojig om att inte kunna ha koll på allt folk, då jag inte gillar om folk sitter i min säng för mkt eller pillar på grejer som jag är rädd om. Hoppas de sköter sig! Vi har varit vuxna och duktiga och satt upp en förvarningslapp i trapphuset och allt också. Det mest spännande kommer dock bli att se om jag kommer kunna hålla mig vaken. Jag har inte druckit mig full på... Så länge att jag faktiskt inte ens kommer ihåg när det va! KATASTROF!

Idag hade jag turen att vara ledig från jobbet, så inte nog med att jag bara kommer ha 3 dagar kvar till helgen när jag börjar jobba igen, jag lyckades få in en dag full med solsken emellan också!!! :D
Hade ganska mkt att pyssla med, hinner ju inte så mkt alla andra dagar. Så det tvättas o städas o fixas. Passade även på att promenera ( jag har börjat promenera minst 5 ggr i veckan nu och göra lite styrka hemma, nån gång måste det ju hjälpa, åtminstone litegrann! Hoppas jag, annars får jag panik...) ner till centrum i Mölnlycke för att registrera mig på denna vårdcentralen. Tyckte det verkade logiskt o bra i och med att jag ju bor här nu. Sen skulle jag prata med en sköterska ang. att boka en tid för att få en läkare som regelbundet kan kolla mitt prolaktinvärde i blodet (Ja, allt är fel på mig- synen, lungorna, blodet, förståndet, benen, handlederna... Dock inget ens nära livshotande!:P). Denna människa visade sig dock vara en total idiot.

"Ja, så jag tänkte att det kanske kunde va bra om jag fick prata med en läkare här så att jag kan få kolla upp det regelbundet med någon som är insatt i problemet"
"men om du har gått till en annan läkare innan så är det väl bättre att du fortsätter gå där"
"Ehhh...Men nu bor jag ju här..?
"jaha?"
"Jaa, så det är ju lättare att jag har min läkare där jag bor."
"Men du hade ju gått i Frölunda också?"
"Jaa, men det tar mig nästan en timme enkel väg att ta mig dit, det är inte så smidigt."
"Nähä, men så finns det ju privatläkare också."

Ursäkta mig, men har jag inte rätt att få vård på den vårdcentralen på stället där jag bor?!?!

Nu har jag drabbats av sån där blogg- torka igen. Jag har ju kämpat ända sen jag kom hem från Australien med att komma igång o blogga regelbundet, jag menar, jag VET att jag gillar det- egentligen.
Men nu för tiden är det så mycket, tycker ni inte det? Det ska inte bara mailas, mmsas o smsas, det ska även bloggas på minst ett ställe, man måste kolla runt lite på valfritt community ( jag brukar va på Helgon, Lunar är ju rätt dött sedan länge, men vad finns det för nytt? ) man ska va inne på MSN minst en timme per dag (så att folk inte tror att man har dött o ringer polisen) och man måste se till att alla vänner på facebook vet EXAKT vad man åt till frukost, lunch o middag, hur man har sovit och när man senast gick på toa. Some serious shit!
Alltså har jag helt enkelt inte haft tid mitt i allt flyttstök o jobb-byte osv. Men just nu sitter jag o äter ett äpple o försöker med hjälp av telepati få någon att gå in i salongen/ beställa något på e-butiken så jag får något att göra, och insåg alltså att tidsbrist kanske inte var lika relevant att skylla på längre. :P
Får se om jag lyckas komma igång nu då... Sjuttonde gången gillt, eller nåt. Nä, dags att låta fruktpausen få ett slut och gå o damma lite hyllor!