Tomt
Annars har vi haft en bra Påskafton. :) Vi åkte till Daniels föräldrar, målade ägg, åt mat, tårta o godis o nu sitter vi hemma o är lite lätt illamående. Haha!!
Imorn bär det av mot Småland en sväng. Får se vad man hinner med, själva uvuduppdraget är att kapa ved åt pappa, och jag misstänker att det inte blir många minuter över. :P
Över och ut.
Bubblan bor hos oss i helgen och hon har b...
Bubblan bor hos oss i helgen och hon har bestämt sig för att den här musen ska bli helt naken och jättedöd innan dagen är slut. Fjädrar o grön päls flyger omkring o hon har redan slitit av den från snöret en gång. Haha! För det mest är hon lugn o myser eller sover på nåt av sina favoritställen, men när hon helt oprovocerat började äta på min hand så ansåg jag att hon behövde en dos med bus. :) Söta lilla knäppkatt!!
Lyckades springa in i en dörrkant med lill...
Lyckades springa in i en dörrkant med lilltån först. Hack i köttet o bakåtböjd nagel. Mysigt. :P
Volvo
Enda som skrämmer mig är att jag isf ska skriva på kontrakt i nästa vecka, och det är då nästan 2 månader kvar tills jag ska börja där... Hur mkt tid som helst för andra människor att höra av sig! :S SKulle få sån sjuk ångest om det blev så. Jaja, allt jobb är bättre än inget jobb! :P
Helvetesmedicinen
Jag ska hålla mig till promenader denna veckan om det inte släpper, det känns som ett sunt beslut och jag vägrar ha dåligt samvete. Efter nästa vecka fortsätter jag som vanligt och hoppas på att det blir bättre. Hoppas, hoppas... Det är så mkt jag hoppas på just nu att jag börjar bli trött på ordet!
Jaja, det ordnar väl sig det också. Nu ska jag fixa lite, sen ut o handla o kanske njuta av DEN UNDERBARA solen en sväng. För en gångs skull gick mitt jobb-letande snabbt o smärtfritt iaf, tjohooo! :)
Alltså...
Uppenbarligen var tjänsten "Sömmerska på deltid i Uddevalla" rankad som en perfekt matchning för mig. Hur då undrar jag?
För det första är jag inte sömmerska och vill inte bli heller.
För det andra söker jag heltidsjobb.
För det tredje TÄNKER JAG INTE JOBBA I JÄVLA UDDEVALLA!!!
Suck. Det här är inte roligt längre. Fan jävla helvete. (Förlåt mamma)
Ajajajaj
Gud straffar mig...
...för att jag började äta av mitt lördagsgodis när det va fredag.
Jag har inte gjort så mkt idag, alltså åt jag yoghurt till frukost, sökte jobb, promenderade och vips så va klockan fyra och jag va hungrig igen. Dock visste jag att snart kommer Daniel hem från jobbet, o då ska vi göra tacos, jag borde inte äta massa mat nu. Alltså åt jag två chokladbitar ut min godispåse OCH FICK ONT I MAGEN DIREKT!!
Han såg vad jag gjorde och synden straffar ju sig själv sägs det.
Det hindrar dock inte mig att sura föra det. Dumma, dumma mage som inte har vett att uppskatta lite choklad i sin hunger.
Urk
Det är så svårt att orka ibland. Jag va på intervju idag, och jobbet hade varit perfekt (så perfekt som ett lagerjobb kan va, typ man trivs, det ligger nära hemmet,man gör det man ska och får lön liksom) om det inte hade varit för att arbetstiderna skulle va 10-19. Alltså de tider jag inte står ut med. Jag KAN inte, jag känner hur min mage drar ihop sig och min ork och själva lusten att leva rinner av mig bara jag tänker på att arbeta de tiderna igen.
Jag hade hoppats på ett adminitstrativt arbete, för att se om det månne va nåt sånt jag ville göra, men nu har jag liksom tappat stinget. Ge mig ett jäkla lagerjobb bara, så jag får en lön, så jag träffar folk och så jag kan fortsätta med mitt liv!!!
ÅÅÅHHH. Ibland vill jag bara svära på allt som har med jobbsökning att göra.
Jag vidhåller fortfarande att jag hellre är arbetslös, frustrerad och arg än jobbar som innan och gråter mig igenom varje kväll för att jag inte vill att det ska bli en ny arbetsdag. Men som sagt, ändå fruktansvärt frustrerande.
Jaja, ny dag imorn. Heja Sanna.
Mål
Jag tror att min jobbcoach kände att jag va lite modstulen förra gången jag hade ett möte med henne, och fick med mig en uppgift hem om att sätta mål.
Helt ärligt så har jag aldrig varit mkt för det där med att sätta tydliga mål, jag vet vad jag vill, men jag formulerar det sällan tydligt på papper. Hur som helst, en uppgift var självklart att skriva ner några mål. Närmare betsämt 15 st mål, stora eller små, och sedan skriva om det var något som man ville uppnå inom 1,3,5 eller 10 år. Så det gjorde jag, eftersom jag inte kan ignorera en uttalad uppgift som har tilldelats mig (och det va faktiskt ganska kul, haha!), sen berättade jag för Daniel.
"Vet du? Jag fick en målsättningsupgift av min jobbcoach som jag har gjort nu."
"Jaha..?"
"Ja, jag skulle skriva upp min mål o hur jag skulle uppnå dom o sådär."
"Hah, låter som en rolig grej."
"Jepp, bara så du vet så är vi förlovade och har ett hus om 5 år."
"Jaa, ett hus har vi väl iaf."
-Jag slår och kittlar honom-
"AHHHH, OKEJ OKEJ VI ÄR FÖRLOVADE OCKSÅ!!!"
"Haha, vet jag väl."
En uppgift var även att klura ut hur man skulle uppnå dessa mål, och nu har jag ju iaf klarat av en. Kittlas funkade fint. :P
Bra helg- dålig måndag
Idag är det dock en dålig måndag. Jag tänkte träna, men har så fruktansvärt ont i kroppen att det är löjligt. Jag har liksom glömt bort hur det är att kunna resa sig och börja gå utan att luta kroppen åt olika håll för att det inte ska göra ont o samtidigt sucka o pusta av smärtan utan att ens tänka på att man gör det. Tack gud för att det bara är ett par veckor kvar med medicinen, och så hoppas jag det försvinner snabare än kvickt!
Jag har suttit vid datorn och letat jobb tills ögonen går i kors på mig, men trots det bara hittat ett (halvbra) jobb att söka. Det får mig att känna mig dålig. Jag FÖRSÖKER ju, men det går inte ändå. Så jävla frustrerande. Allt jag vill ha är ett jobb. Jag kan inte släppa det, det ger mig ingen ro och jag får skuldkänslor när jag bara går omkring hemma, även om jag gör allt jag kan för att inte göra det...
Ska försöka ge mig ut på promenad i solen sen, om jag bara kan hitta inspirationen. Jä. Precis.
Bebisbomb
(Men min syster Jessica kan få skaffa iaf ett, så att inte våra föräldrar blir helt barnbarnslösa. Jag har inte det problemet med mina svärföräldrar som tur är, de har väl runt ett dussin eller så redan. Haha! Och ett par barn måste ju nån ha, annars blir det jobbigt i framtiden, så jag är glad att folk offrar sig till viss del. :P )
Men hur som helst, det va inte min poäng, min poäng var att nu finns det uppenbarligen nåt som kallas typ widget(?) som verkar finnas genom försäkringbolaet if o syns på typ den gravidas facebook-sida eller blogg o liknande. Det är nån typ av graviditetsuppdatering, o står då "blablabla är gravid i vecka ---", sen är det en genomskärningsbild på utvecklingsstadiet samt nåt litet info om bebisen inuti. Just precis innan råkade jag (tyvärr) läsa en pratbubbla från bebisen där det stod "Åhhh, jag är insvept i ett vitt fettlager". Ehhhh... Va? EEEUUUWWWW!!! Vill man veta det? Vill de som ska ha barn att andra ska veta att deras barn ser ut som en isterkorv för tillfället?
Jag bara undrar.
Världens bästa flickvän
Som synes nedan så fredagsshoppade lite spontant presenter till min älskade pojkvän. :)
Ett par kalsonger bara för att de va roliga, och en söt ögonbindel för att han har haft svårt att sova. Haha!!
Eller ja svårt att sova har han inte egentligen, han sover mest hela tiden. :P Men jag kan inte sova utan att läsa, och han sover dålgit när jag ligger o läser med sänglampan tänd = dålig kombo. Han kommer bli så söt i sin lilla ögonbindel!! Hahahaha... Tyvärr fick jag inte ta en bild när han hade den på sig. :( Men kanske i natt... Moahahaha!! He'll never know what's coming at him. :P
Skatt
Jag känner mig så förbannat utnyttjad, och jag fattar inte hur jag orkade med det så länge som jag gjorde. Nu vill jag bara ha ett jobb. Ett jobb med kollegor, där man får sin lön i tid, sin semester som man ska ha och inte behöver tjata huvudet av någon för att få betalt vitt. Helvete vad bitter jag är! Vilket jävla jobb som helst. NU TACK!!
Två reklamer som stör mig
1. Reklamen för en av de där välgörande yoghurtarna (proviva? Activia? nåt sånt). Kvinnan äter den, och börjar sen promenera i en bild som ser ritad ut. Helt plötsligt har hon något i händerna, ska säkerligen föreställa promenadstavar, MEN DET SER UT SOM JÄKLA KÖKSKNIVAR!!!!! Och vem fan promenerar med köksknivar i händerna för att porträttera lugn och ro och en välmående o fin mage? Vavavavava???
2. En reklam för en modesajt på nätet med mode för "större" kvinnor, och det enda som är "större" på kvinnan i reklamen ÄR HENNES ENORMA JÄVLA JÄTTEBRÖST!!!
Sådär, nu har jag sagt det. Damn you reklamgörare, ni stör min sinnesfrid!!
Min hand
Problemet är bara att ända sen jag flyttade till Gbg så har många sköterskor haft svårt att hitta ett samarbetsvilligt kärl att tappa blod ur. Jag förstår inte varför, för ända fram tills dess har det gått finfint. I fredags hade uppenbarligen alla bra kärl emigrerat söderut, för sköterskan stack o stack, o inget blod kom. Tillslut kallade hon på sin kollega, som jag hoppades skulle kunna tappa mig på blod (för då hade jag redan blivit stucken o klämd o känd på i en dryg kvart eller så), men inget bra blodkärl fanns där jag inte redan var stucken.
Så hon säger att hon får ta en tunnare nål o sticka mig i handen "För se vilket fint kärl du har där". Visst visst tänker jag o hon sticker. Gjorde inte ens direkt ont, men direkt efter att hon hade dragit ut nålen sa det "plopp" o så såg det ut som att något hade planterat en hasselnöt strl XXL under min hud. Sköterskan såg lite orolig ut o verkade vilja trycka ner den med våld, o sen fick jag ett plåster.
Våldet verkade dock inte hjälpa, för nöten låg kvar där i flera timmar, och hela handen va svullen. Jag kunde varken knyta handen eller böja den ordentligt, och de va så öm att jag skrek om någon råkade stöta till den. Kan någon tala om om detta är normalt? Svullnaden började lägga sig ordentligen först IDAG, men nu har hela handen istället blivit gul-grön-brun som ett blåmärke, och mina knogar från långfingret och ut är knall-lila. Folk kan ju tro att jag har för vara att gå in i knytnävsslagmål!!! Ett jack i ögonbrynet också o så hade min fighter-girl image varit komplett.
Min mobil har inte så mkt talang för det där med att ta kort, men man ser iaf ett par lila knogar. :P
Den gröna handen. Den ser lite ut som att den är åksjuk, även om det inte syns här.
Lipsill
Jag kan inte göra något utan att börja lipa. Just nu läser jag en serie med böcker, och jag tjuter som ett as varenda dag. Folk dör, krigar, är otrogna, är kära i någon som inte besvarar kärleken, måste överge sin älskade för något viktigt värv i livet, mister sina barn, sina hästar, lyckas med något stort, kämpar sig fram i en storm av någon ädel orsak, offrar sig för någon annan, klappar en katt, äter bröd, plockar en blomma.
Det kvittar fan vad det är dom gör snart- jag blir lipfärdig bara jag ser böckerna!!!
Jag älskar, hatar, oroar mig, grubblar, hejjar på, lider och kämpar med de olika karaktärerna till en helt löjlig utsträckning. Och så har det alltid varit. Jag vet att min mamma hittade mig hysteriskt gråtande inne på mitt rum när jag gick i mellanstadiet. Hon blev självklart orolig och undrade vad som hade hänt.
"Men h-h-h-hästen doooooog!!" tjöt jag.
"Vilken häst?" undrade mamma självklart, eftersom jag faktiskt red på ridskola den tiden.
"Hästen i boken" svarar jag störtbölande.
Yeah, well, vissa saker vänjer man sig visst inte av med. Fast nu för tiden slipper min mamma bli orolig för mig. Nu sitter Daniel o småskrattar åt mig i andra änden av soffan o hotar med att konfiskera boken om jag inte slutar vara ledsen, o så blir jag glad när han kramas. För att självklart börja gråta igen så fort jag tar upp boken. :P
Samma sak gäller filmer, tv-serier och när jag tänker på folk jag älskar (för att nämna ett fåtal grejer, jag menar, i undantagfall kan även en grästrimmer få mig på fall. :P Haha!). Jag höll på att dö när jag va på min systers examen till exempel, för att jag inte kunde gråta av stolthet. Jobbigt när man inte kan ge efter för bölandet på allmäna platser. :P
Dags att gå tillbaka till mitt lipande o läsande, kan inte bärga mig!!!
Katharine Kerr's fantasyserie om landet Deverry, helt underbar!!! Den toppar tillsammans med Robert Jordans Wheel of Time-serie. Jag dör lite när jag läser dom, men det är det värt!
