minxx

Konstigt
Jag har länge funderat på vad det är som får mig inspirerad till att skriva. O jag vet det verkligen inte, för ända sedan det här skrivandet ändrades från dagbok på lunar till den ökända bloggen så har liksom inte den rätta känslan infunnit sig. Men eftersom till o med min kära storasyster numera bloggar, så kände jag att jag får väl ge det en sista chans. Vem vet, denndagången kanske det lyckas.

Sååå... Story of the day: Jag sov hos Daniel, saknade honom så fort han gick upp från sängen (eller snarare lyckades slita sig från mitt krampaktiga grepp kanske man helt sanningsenligt ska säga, hoppas han inte blev för allvarligt riven. :P), efter ytterligare någon plågsam timmes sömn för mig så gick jag upp, åt frukost, tittade på Bruce (katten) som tyckte mina tår var goda att tugga på, sminkade mig o gav mig iväg till busshållplatsen. Jag kom lyckligt o väl fram till jobbet, bara för att upptäcka att både min o Rebeckas lista var totalt TOM. Inte en enda bokning!! Tack lågkonjunkturen o måndagen innan löning. Så härmed blev detta en av månadens segaste dagar. Tjoho...
Någon gång under dagen så blev jag så trött på allt här att jag började fundera högt på om jag skulle flytta tillbaka till aneby, föhandla fram att jag fick hyra en stol på nån salong där o försörja mig på att klippa alla i aneby som råkade känna min mamma eller pappa o skulle känna sig tvingade att gå till mig. Jag blev dock hindrad i min tankegång av en väldigt skeptisk Rebecka som fällde kommentaren "Du vet väl att du skulle bli fast där då? Va fan ska du där o göra?". och ja, hon har rätt. Men det kändes liksom så...enkelt. Jag vill bara att nåt ska bli enkelt. Ibland drömmer jag om att jobba på hags igen. Där man kunde snacka skit om chefen, ta extra långa raster, bråka o tjäna närmare 20 000 i månaden... istället för att jobba kvällar o helger o få ut drygt 3000 på ett heltidsjobb. Fast jag ska väl inte glömma att det finns dagar då jag känner det som attjag skulle kunna jobba på salongen för evigt.

På tal om ingenting så firade jag o daniel officiellt 4 månader i lördags. :) eller ja... Jag firade iaf. :P Haha! DET känns iaf jävliigt bra. Har aldrig älskat någon så mkt som jag älskar honom, aldrig ens i närheten, o jag kan bara hoppas att han vet hur mkt han betyder för mig. Just nu känns allt med honom så overkligen jävla underbart.

Får väl se om det kommer en blogg till inom nån snar framtid.... :P