Äckel
Idag klippte jag en av mina underbara stamkunder. En jättetrevlig o rolig kvinna i 50-års åldern som alltid skrattar o pratar glatt när man klipper henne. Hon ser bra ut, smärt o välsminkad o alltid fin i håret (eftersom jag fixar det, såklart). Hon slog sig ner i stolen o vi började småprata som vanligt, o så frågade jag hur hennes semester hade varit. Helt casually liksom, det är vad man fårgar alla denna tiden på året. Inte så bra, sa hon. Jag tänkte för mig själv att hon väl hade fått regn på semestern eller hotellet var överbokat eller nåt liknande, men icke!
Då får jag reda på att hennes man, som hon skulle ha firat 30årig bröllopsdag med i september, hade flyttat ifrån henne för att va med en kvinna som han i hemlighet hade haft ihop det med i ett år. JÄVLA ÄCKEL! Jag blev så arg, hon är en sn bra människa o hon förtjänar inte att något egoistiskt svin ska göra så mot henne efter 30 år!!!!
Jag är faktikst ganska lätt att ha att göra med, jag tolererar en hel del (trots att min syster brukar kalla mig musik-nazist, eftersom jag visar väldigt lite tolerans mot dålig musik. Alltså allt jag inte gillar. Men om någon gillar Brittan så kan jag ändå prata med personen i fråga, ääven om jag undviker ämnet musik.), men otrohet är nåt jag verkligen har noll tolerna eller förståelse för. SPECIELLT inte planerad och fortgående otrohet. Vem gör nåt sånt? Oavsett om man har känslor för nån annan så har man ändå svurit trohet till någon annan, men har delat ett helt liv med den personen o den förtjänar respekt o ärlighet god damn it!! O den andra personen?!!? Hur kan man ha ett förhållande med någon som har ett annat förhållande? Hur står man ut med sig själv? Har de tänkt på hur de skulle reagera om någon gjorde så mot dem? Eller kanske deras barn råkade ut för något liknande? Tänker de över huvud taget??!!?
Det finns INGET som kan ursäkta otrohet eller göra det acceptabelt. Det kan finnas anledningar till att folk va otrogna, men det finns aldrig någon ursäkt. O skulle man ursäkta det en gång så har man gjort det acceptabelt, alltså är chansen typ 100000000 gånger större att det sker igen.Och även om det inte sker igen, var är tilliten? det finns ju ingen anledning att lita på varandra längre, o vad är ett förhållande utan tillit? Alltså- ingen väg tillbaka. Punkt slut.
Hon sa dock med stor beslutsamhet att hon hade bestämt sig för att göra allt för att må bra, o samma dag som han hade berättat så hade hon sagt ¨åt honom att packa sina grejer, o sen ordnade hon med skilsmässa på en vecka. Jävligt starkt gjort, o jag beundrar henne.
Så, vad jag ville komma fram till var alltså :
Då får jag reda på att hennes man, som hon skulle ha firat 30årig bröllopsdag med i september, hade flyttat ifrån henne för att va med en kvinna som han i hemlighet hade haft ihop det med i ett år. JÄVLA ÄCKEL! Jag blev så arg, hon är en sn bra människa o hon förtjänar inte att något egoistiskt svin ska göra så mot henne efter 30 år!!!!
Jag är faktikst ganska lätt att ha att göra med, jag tolererar en hel del (trots att min syster brukar kalla mig musik-nazist, eftersom jag visar väldigt lite tolerans mot dålig musik. Alltså allt jag inte gillar. Men om någon gillar Brittan så kan jag ändå prata med personen i fråga, ääven om jag undviker ämnet musik.), men otrohet är nåt jag verkligen har noll tolerna eller förståelse för. SPECIELLT inte planerad och fortgående otrohet. Vem gör nåt sånt? Oavsett om man har känslor för nån annan så har man ändå svurit trohet till någon annan, men har delat ett helt liv med den personen o den förtjänar respekt o ärlighet god damn it!! O den andra personen?!!? Hur kan man ha ett förhållande med någon som har ett annat förhållande? Hur står man ut med sig själv? Har de tänkt på hur de skulle reagera om någon gjorde så mot dem? Eller kanske deras barn råkade ut för något liknande? Tänker de över huvud taget??!!?
Det finns INGET som kan ursäkta otrohet eller göra det acceptabelt. Det kan finnas anledningar till att folk va otrogna, men det finns aldrig någon ursäkt. O skulle man ursäkta det en gång så har man gjort det acceptabelt, alltså är chansen typ 100000000 gånger större att det sker igen.Och även om det inte sker igen, var är tilliten? det finns ju ingen anledning att lita på varandra längre, o vad är ett förhållande utan tillit? Alltså- ingen väg tillbaka. Punkt slut.
Hon sa dock med stor beslutsamhet att hon hade bestämt sig för att göra allt för att må bra, o samma dag som han hade berättat så hade hon sagt ¨åt honom att packa sina grejer, o sen ordnade hon med skilsmässa på en vecka. Jävligt starkt gjort, o jag beundrar henne.
Så, vad jag ville komma fram till var alltså :
MÅ ALLA OTROGNA JÄVLAR O DERAS MEDBROTTSLINGAR BRINNA I HELVETET FÖR EVIG TID!
Och om det inte kan bli ordnat så anmäler jag mig gärna som frivillig till att personligen strypa, kastrera eller på valfritt annat sätt tortera dessa mänskliga avskum.
Slut på dagens uppmuntrande läsning.
Och om det inte kan bli ordnat så anmäler jag mig gärna som frivillig till att personligen strypa, kastrera eller på valfritt annat sätt tortera dessa mänskliga avskum.
Slut på dagens uppmuntrande läsning.
Kommentarer
Postat av: Jessan
Ord och inga visor!! Det är rätt, kära syster!
Trackback
