Hemma

Hemma från jobbet idag alltså. Efter att jag hade ätit världens långsammaste frukost, slösurfat i vad som kändes som femton timmar, läst och tittat på tv så blev jag så pass rastlös att jag tänkte gå på en avkoppland epromenad, helt enkalt så att jag slapp blir stressad över det faktum att jg inte tränade idag.

Och där gick jag, fram i vår lilla skog bakom husen, bland vitsippor o gamla fina träd, o stillheten dödade mig inifrån. Jag gjorde vad vilken anna vettig människa skulla ha gjort- jag ringde Madde! :D
Maratonsamtal blir alltid roliga och man kommer fram till så mkt bra, det här till exempel:

Madde: Alltså, TACK för att du får mina sista timmar på jobbet att gå så snabt!!
Jag: Varsågod!
Madde: Jamen du är så BRA! Men du...Om jag friar till dig innan Daniel gör det, kan du lämna honom för mig då?
Jag: Ehh... Vi kanske kan komma fram till någon typ av kollektivt-arrangemang?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0