Ibland...
Det är så mycket i livet som inte går som man har tänkt sig. Runt omkring mig ser jag mina vänner avsluta förhållanden till höger och vänster, folk flyttar till oväntande ställen eller orkar inte kämpa o slutar med att jobba på nåt skitställe och vantrivs (ofta leder ju det dåliga till något bra i slutänden, men det är fortfarande lite sorgligt liksom... ). Vid sådana tillfällen känns det som att livet och världen motarbetar allt och alla. Inte bara mig, utan ALLA. (En kompis till mig sa för ett tag sedan att jag och Daniel var hennes sista hopp- gjorde vi slut så slutade hon tro på kärleken. OMG, tänkte jag, no pressure liksom!!!)
Som att den vill att man ska ändra sin ursprungliga plan, vill att man ska må lite halvdåligt och vill visa att den KAN VINNA ÖVER DIG för du är bara en liten människa med massa fel.
Vid sånna tillfällen känner jag mig lite besatt, önskar jag att var 68 år gammal, fortfarande tillsammans och lycklig med min Daniel och en glad pensionär efter att ha jobbat hela mitt liv. Då hade jag kunnat ställa mig ute på en äng, hytt med min käpp o vrålat mot den DÄR osynliga som hade motarbetat mig i hela mitt liv-
"HAHAHAHAHA!!! IN YOU FACE SUCKER!!! DU KLARADE DET INTE, JAG O DANIEL ÄLSKAR FORTFARANDE VARANDRA, JAG LEVER OCH JAG ÄR LYCKLIG, DIN DUMME JÄVEL!!!!".
Det hade varit en sån lättnad att känna att man hade vunnit liksom, kunnat motbevisa lite av det hopplösa som alltid finns runt om en, att känna att man inte behövde kämpa för att bevisa något längre. Tycker ni inte det?
Som att den vill att man ska ändra sin ursprungliga plan, vill att man ska må lite halvdåligt och vill visa att den KAN VINNA ÖVER DIG för du är bara en liten människa med massa fel.
Vid sånna tillfällen känner jag mig lite besatt, önskar jag att var 68 år gammal, fortfarande tillsammans och lycklig med min Daniel och en glad pensionär efter att ha jobbat hela mitt liv. Då hade jag kunnat ställa mig ute på en äng, hytt med min käpp o vrålat mot den DÄR osynliga som hade motarbetat mig i hela mitt liv-
"HAHAHAHAHA!!! IN YOU FACE SUCKER!!! DU KLARADE DET INTE, JAG O DANIEL ÄLSKAR FORTFARANDE VARANDRA, JAG LEVER OCH JAG ÄR LYCKLIG, DIN DUMME JÄVEL!!!!".
Det hade varit en sån lättnad att känna att man hade vunnit liksom, kunnat motbevisa lite av det hopplösa som alltid finns runt om en, att känna att man inte behövde kämpa för att bevisa något längre. Tycker ni inte det?
Kommentarer
Trackback
