minxx

Jag känner mig som en sån jäkla glädjedödare. Det beror på att jag är inne i en ond liten cirkel, där jag sitter på min fula trehjuling o kör runt,runt,runt o kan inte komma ur den.
Jag fick problem med min mage pga stress. Det beror självklart på att det har hänt mycket runt omkring, jag har inte direkt drömjobbet, jag känner en konstant press och oro över min ekonomiska situation, jag är inte nöjd med mig själv och jag känner att jag inte har tid att träffa mina nära o kära så mycket som jag hade velat, för jag har aldrig tid. Det är väl inte så svårt att lösa, tänker säkert många. Sluta stressa upp dig helt enkelt!
Ja, det låter onekligen enkelt, men så lätt är det inte.
Som nu till exempel. Jag har fått vara hemma för att jag har mått dåligt, jättelugnt och skönt- visst, jag håller med. Men då känner jag ännu mer av stressen för min ekonomiska situation, jag förlorar pengar som jag behöver MYCKET VÄL! Men om jag skulle jobbat då? Ja, då skulle jag blivit stressad på grund av det, och mått ännu sämre o blivit ännu tröttare. Och då blivit orolig för min hälsa.
När jag är trött känner jag att jag bara vill vara hemma. Men om jag bara är hemma och ska ta det lugnt får jag dåligt samvete över att jag inte "gör något" med den fritid jag har. Jag känner egentligen inte för att fira valborg, dels är det dåligt väder, och dels är jag trött och är helt enkelt inte på partyhumör. MEN om jag inte gör det kommer jag känna mig som en svikare, känna att jag slösar bort min ungdom genom att aldrig gå ut och träffa folk. Känner att jag håller min pojkvän hemma för att jag själv inte känner för att gå ut, eftersom han av lojala skäl också stannar hemma då, oavsett vad jag säger.
Han o hans vänner ville bowla. Jag kan inte tänka mig något värre än att bowla för tillfället. Jag kan inte dricka alkohol pga magen, och jag känner itne för att vara social o le tills käkarna får kramp, för jag känner mig i själen inte speciellt glad, och en kväll av ansträngda skratt och tillkämpade leenden över skämt är inte vad jag föredrar, och jag vill inte förstöra någon annans kväll för att jag är dum eller känner mig tillfälligt socialt handikappad. Jag kan under rätt omständigheter tycka om att bowla, om jag bara känner mig problemfri och glad in i själen. Då tycker jag det mesta är roligt, och är det inte roligt så gör jag det bästa av det och har roligt, för jag vill gärna tro att jag i grund o botten är en person som har lätt för att skratta o göra roliga saker med.
Och varför känner jag mig inte glad? För att jag är stressad. Jag får dåligt samvete och känner en stor press för jag BORDE vara glad. Jag har massor att glädjas för. Semester, en helt fantasisk pojkvän och en familj som jag älskar, nånstans att bo och mat på bordet etc etc... O egentligen är jag lycklig. Jag är lycklig, men jag är inte glad. Jag har poängterat det innan, det är en stor skillnad. Jag känner tacksamhet för allt jag har, men det tar inte bort oron eller stressen.
Och jag vet inte hur jag ska få bort den. Så jag sitter där på trehjulingen och trampar, trots att jag försöker allt jag kan för att sluta. Helvete.