Julförberedelser och 2-års firande
Idag fyller jag och Daniel 2 år! Woohoo! :) 2 hela år sedan vi blev tillsammans, helt galet... Fortfarande lika kära och jag är helt löjligt lycklig för det. Jag fick röda rosor och en lunch på stan av världens bästa pojkvän, Daniel fick ett par röda julkalsonger med Simpssons-motiv. Haha!
I övrigt så har det varit dött här, jag vet.
Jag kommer antagligen sluta jobbet till nyår, och har än så länge inget nytt, vilket suger hästpung, men bara jag kommer ifrån det är jag ändå glad på något sätt. Försöker söka nya jobb (jag måste ju...), men det går segt nu. Är inne på min andra vecka på min Roaccutan-kur, och på grund av den megados med kortison ,som jag även tar tillsammans med det, har jag inte kunnat sova ordentligt (knappt alls) under hela den tiden. Känner mig som en speedad surikat- ögonen är vidöppna, allt pumpar som om jag vore ständigt jagad, men kroppen vill nu bara lägga sig och dö. :P Det plus massa annat gör att det är svårt att motivera sig nu, men jag ser fram emot julen, familjetiden och vad som kommer efter, och ska kämpa för att allt ska bli ännu bättre nästa år. Jag har det underbart på hemmaplan, nu vill jag ha det på jobbet och på fritiden (som jag förhoppningsvis då kommer få...) också!
Jag har, trots mitt speedade halvdöda tillstånd, sett till att vi har lyckats slå in alla julklappar, pynta vår minigran, baka sex olika sorters kakor och godis till jul och införskaffat en talgbollsmataren att hänga upp på balkongen till småfåglarna. :) Det känns riktigt mysigt och väldigt roligt!! Jag tror, utan att våga säga för mycket, att jag motverkar Daniels självpåtagna roll som Grinch litegrann iaf. Haha!
Imorgon ska vi ge oss på knäck och marsipantomtar. För mig är det ett mysterium hur vi ska få plats med och sen kunna äta upp allt detta godis utan att dö av en sockerchock. :P
Skulle egentligen till Aneby imorn för min familj håller i det årliga julkalaset för en del av släkten, men en resa på 40 mil på en dag kändes för tillfället övermäktigt, jag hoppas på förlåtelse för min familjesynd.
Får väl se om det kommer mer uppdateringar, som det ser ut nu blir det Julafton i Landvetter med Daniels familj, Juldagen i Svaleslätt med min familj och sen jobba alla mellandagarna. Men man vet ju aldrig.
Nu ska jag gå och väcka min sovande pojkvän så vi kan inleda myskvällen. :)
Tjing!
I övrigt så har det varit dött här, jag vet.
Jag kommer antagligen sluta jobbet till nyår, och har än så länge inget nytt, vilket suger hästpung, men bara jag kommer ifrån det är jag ändå glad på något sätt. Försöker söka nya jobb (jag måste ju...), men det går segt nu. Är inne på min andra vecka på min Roaccutan-kur, och på grund av den megados med kortison ,som jag även tar tillsammans med det, har jag inte kunnat sova ordentligt (knappt alls) under hela den tiden. Känner mig som en speedad surikat- ögonen är vidöppna, allt pumpar som om jag vore ständigt jagad, men kroppen vill nu bara lägga sig och dö. :P Det plus massa annat gör att det är svårt att motivera sig nu, men jag ser fram emot julen, familjetiden och vad som kommer efter, och ska kämpa för att allt ska bli ännu bättre nästa år. Jag har det underbart på hemmaplan, nu vill jag ha det på jobbet och på fritiden (som jag förhoppningsvis då kommer få...) också!
Jag har, trots mitt speedade halvdöda tillstånd, sett till att vi har lyckats slå in alla julklappar, pynta vår minigran, baka sex olika sorters kakor och godis till jul och införskaffat en talgbollsmataren att hänga upp på balkongen till småfåglarna. :) Det känns riktigt mysigt och väldigt roligt!! Jag tror, utan att våga säga för mycket, att jag motverkar Daniels självpåtagna roll som Grinch litegrann iaf. Haha!
Imorgon ska vi ge oss på knäck och marsipantomtar. För mig är det ett mysterium hur vi ska få plats med och sen kunna äta upp allt detta godis utan att dö av en sockerchock. :P
Skulle egentligen till Aneby imorn för min familj håller i det årliga julkalaset för en del av släkten, men en resa på 40 mil på en dag kändes för tillfället övermäktigt, jag hoppas på förlåtelse för min familjesynd.
Får väl se om det kommer mer uppdateringar, som det ser ut nu blir det Julafton i Landvetter med Daniels familj, Juldagen i Svaleslätt med min familj och sen jobba alla mellandagarna. Men man vet ju aldrig.
Nu ska jag gå och väcka min sovande pojkvän så vi kan inleda myskvällen. :)
Tjing!
Kommentarer
Postat av: Ammi
Vad härligt med rosor, han är för söt din prins. Vi säger bara "Lycka till " med allt, lite tur med jobb kan du behöva också. Kram
Trackback
