Grävling

När jag i godan ro gick på min "återhämtningssträcka" genom skogen på löprundan i morse så hände något dramatiskt.
Jag snubblade till på något (rot, kotte, sten, annat skit), tittade ner snett till vänster och... STÅR ÖGA MOT ÖGA MED EN STOR GRÄVLING!! AAAAAAAAAAHHHH!
Jag tror att mina djuriska flyktinstinkter tog över totalt, för trots att både vad- och lårmusklerna kändes som att de skulle skrumpna ihop i kramper så fann jag mig själv rusandes som en galen älg genom skogen. DEN ANFALLER!! Var det jag hann tänka, vilket den kanske inte gjorde... Typ.
Det kan ha varit så att den bara tittade förskrämt på mig o sen tultade tillbaka in i skogen, men nog såg den mordisk ut, precis som om den va sugen på att bita av ett människoben i ungefär min storlek just idag.

Efter dettta var jag så upprörd att jag va tvungen att söka stöd via sms.

Min kära Mammas svar: " Åhh, STACKARN!! Blev han rädd??"
Ursäkta mig, HAN??!?
JAG BLEV RÄDD!!! JAAAG! Men jag mår bra nu, bara lite långvariga psykiska men, mardrömmar osv,  med det ska nog ordna sig ska du se. Tackar som frågar mamma. :P



Sådär såg han ut. Fast större. Och med sabeltänder som det rann saliv från. Ja, ungefär då.

PS.



När jag googlade bilder på grävlingar så kom den här upp med titeln "Grävling våldtar hund". Är det nån mer än jag som tycker att det inte alls ser ut som en grävling, utan snarare som en tvättbjörn..?

Kommentarer
Postat av: Ammi

Ha ha jag tror iaf att han blev mer rädd än du. Men det blev ju en bra språngmarsch. jag tycker det är värre om du träffar på en älg. Men jag vet att du klarar dig/puss

2010-07-11 @ 19:44:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0