Utmattad
Igår var egentligen en bra dag. Daniel o jag chillade, handlade lite, va en sväng hos hans föräldrar o sen åkte vi in till stan för att grilla o dricka öl med vänner. Jättekul! Verkligen, jag menar det.
MEN... Som Tony Irwing brukar säga. Hela tiden så hade en naggande lite tanke i bakhuvudet. Min systers lilla katt var bortsprungen och jag visste att min syster va alldeles förstörd o ledsen, och jag ville så gärna att Bubblis skulle komma hem igen!!! Efter grillning och trevligt sällskap så ringde Jessan- LYCKA! Katten hade återkommit till sitt hem!!
Dock var jag bara lycklig i ca 20 sekunder. Tills jag fick veta att min andra systers husdjur hade dött knall o fall bara sådär. SORG!! Kanske var det värmen som han inte orkade med i sin fina tjocka päls, kanske var det något annat. Han var ju trots allt bara en liten kanin, de lever ju inte alltid så länge.
Men han va världens snällaste lilla kanin, aldrig skulle han försöka smita eller bita någon. Alltid glad o söt, älskade att skutta omkring i sitt hörn av mammas land o gräva eller rulla sig i jorden. Även om man vet att det kan hända så känns det som att mitt hjärta ska brista varje gång jag tänker på det. Inte bara för lille Kottens skull, han lider ju iaf inte mer, men för min systers skull.
Jag kan inte hantera när personer som jag älskar lider eller är ledsna, jag tycker det är värre än när jag själv är ledsen. Jag försöker trösta mig själv med att han iaf alltid verkade nöjd o lycklig under sin livstid, och han slapp lida under en lång tids sjukdom osv. Men det är fortfarande extremt sorgligt. :(
R.I.P Kottis, vi kommer alltid att komma ihåg dig. Du var en underbar liten kanin, och nästa gång jag kommer hem ska jag hälsa på dig vid din lilla sten i Täringstorp o tänka på när du skuttar i kaninhimlen! <3
MEN... Som Tony Irwing brukar säga. Hela tiden så hade en naggande lite tanke i bakhuvudet. Min systers lilla katt var bortsprungen och jag visste att min syster va alldeles förstörd o ledsen, och jag ville så gärna att Bubblis skulle komma hem igen!!! Efter grillning och trevligt sällskap så ringde Jessan- LYCKA! Katten hade återkommit till sitt hem!!
Dock var jag bara lycklig i ca 20 sekunder. Tills jag fick veta att min andra systers husdjur hade dött knall o fall bara sådär. SORG!! Kanske var det värmen som han inte orkade med i sin fina tjocka päls, kanske var det något annat. Han var ju trots allt bara en liten kanin, de lever ju inte alltid så länge.
Men han va världens snällaste lilla kanin, aldrig skulle han försöka smita eller bita någon. Alltid glad o söt, älskade att skutta omkring i sitt hörn av mammas land o gräva eller rulla sig i jorden. Även om man vet att det kan hända så känns det som att mitt hjärta ska brista varje gång jag tänker på det. Inte bara för lille Kottens skull, han lider ju iaf inte mer, men för min systers skull.
Jag kan inte hantera när personer som jag älskar lider eller är ledsna, jag tycker det är värre än när jag själv är ledsen. Jag försöker trösta mig själv med att han iaf alltid verkade nöjd o lycklig under sin livstid, och han slapp lida under en lång tids sjukdom osv. Men det är fortfarande extremt sorgligt. :(
R.I.P Kottis, vi kommer alltid att komma ihåg dig. Du var en underbar liten kanin, och nästa gång jag kommer hem ska jag hälsa på dig vid din lilla sten i Täringstorp o tänka på när du skuttar i kaninhimlen! <3
Kommentarer
Postat av: Ammi
ja, han fattas oss! Lilla Kotten, vi älskade dig! /Kram
Postat av: Sanna
Klart vi gjorde!! Nu skuttar han med Lilla Grå o Filip. Det vill jag iaf tro!!
Trackback
