Hopplöst
Min lediga dag försvann... Jag vet, jag kommer få igen den en annan gång, det är inte det. Men av någon anledning känns allt så pissigt jobbigt när man hade en massa andra måsten o planer för dagen som man bara fick droppa, o ovanpå det kunde jag inte sova inatt så jag känner mig som en zombie.
Varför försöker jag ens? Jag gillar inte att uttala mig öppet ang jobbet egentligen, man vet aldrig vem som råkar läsa bloggen, men det är faktiskt inte värt det. Jag kommer aldrig trivas med arbetstiderna o det är fullkomligt löjligt att jobba såhär för de här pengarna. Eller snarare bristen på pengar. Det är inte ena bara löjligt, det är skrattretande, pinsamt, ett hån mot den arbetande människan som bara ska ta vad hon får o va glad för det. Men i helvete heller att jag är glad, jag förtjänar så jävla mkt mer, o jag tänker inte tycka något annat. Och uppenbarligen kommer jag aldrig få det här, så what to do?!?!?!
Dumma allt.
Varför försöker jag ens? Jag gillar inte att uttala mig öppet ang jobbet egentligen, man vet aldrig vem som råkar läsa bloggen, men det är faktiskt inte värt det. Jag kommer aldrig trivas med arbetstiderna o det är fullkomligt löjligt att jobba såhär för de här pengarna. Eller snarare bristen på pengar. Det är inte ena bara löjligt, det är skrattretande, pinsamt, ett hån mot den arbetande människan som bara ska ta vad hon får o va glad för det. Men i helvete heller att jag är glad, jag förtjänar så jävla mkt mer, o jag tänker inte tycka något annat. Och uppenbarligen kommer jag aldrig få det här, så what to do?!?!?!
Dumma allt.
Kommentarer
Trackback
