Snopet.

Ibland (ofta när ja läser tidningen eller liknande) kommer jag på mig själv med att (mellan mina extremt cyniska perioder) vara sådär übernaiv och blåögd som jag tror att man bara kan vara om man har vuxit upp i en löjligt trygg miljö, så som jag själv faktiskt har gjort. Med en rejäl dos sunt jävla bonnaförnuft inslängt i sin uppfostran. Alltså om man hör något så tänker man "NÄHÄ, det där är inte sant, sådär KAN MAN BARA INTE GÖRA!!!" Men jo, folk kan visst det. Folk mördar o folk misshandlar o folk knivhugger oskyldiga medmänniskor.

Men alltså...Varför? Vad gick fel?
Jag ska väl inte döma, men om personen i fråga inte är totalt psykiskt förstörd o insjuknad i nåt konstigt grönsakstillstånd, borde man inte kunna finna någon anledning? En liten del av mig vill verkligen säga det otroligt polistiskt inkorrekta att jo- till viss del måste ju det kunna skyllas på den som uppfostrade personen i fråga även om denna någon kanske itne är varken kriminell eller elak eller något annat, för har man uppfostrats med rätt ideal så har man det, o då borde det finnas någon typ av spärr som stoppar en.

Kanske inte från det där "lilla", typ stjäla en chokladbit, köra för fort, smygröka (ni förstår), men det andra. MORD. MISSHANDEL. RÅN. Det borde finnas en spärr, och personligen kan jag för mitt liv inte förstå varför det inte finns det på visst folk.

Detta sagt av tjejen som inte ens vågade strunta i att göra läxorna ens en enda gång ens när jag va 17 bast, av rädsla för att göra mina älskade föräldrar besvikna och må skit pga det. Men hellre åt det hållet, om ni frågar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0