minxx

Alltså, jag tycker det är skitbra att man blir kallad till test o sånt till läkaren helt automatiskt nu för tiden, så att man själv slipper föra dagbok på alla möjliga och omöjliga sjukdomar man kan tänkas drabbas av och bör kolla upp.

I oktober gjorde jag ett cellprovstest, och självklart fick jag beskedet att det va några cellförändringar som inte borde vara där. Just my luck, tänkte jag tjurigt. Jag blir så arg! Jag tänker inte bli hypokondriker (för GUD va jobbiga såna är!!!), men det känns ju jävligt typiskt om jag ska gå o få cancer eller nåt nu också. Nåt tycker jag banne mig att jag kan få slippa! Egentligen bryr jag mig inte så mycket om själva sjukdomen (jag tror nämligen inte att det är nåt jag har nu), men fan va jobbigt att springa till ännu mer läkare. Ja, jag är lillasyster, jag tjurar. På allt. Oavsett. Jäkla celler.

Hur som helst, idag var jag hos läkaren igen. Jag har ingen fobi mot gynekologiska undersökning, men det är ju inte direkt kul heller, och efter idag tror jag att jag verkligen inte att jag kommer se fram emot dem längre.
Att ligga där med benen i vädret är ju tillräckligt förnedrande i sig, men idag togs det till nya höjder. Ett tag var det så mkt metallgrejer i det allra heligaste att det enda jag kunde tänka på, medans jag låg där och stirrade upp i taket, var att det lät precis som när mamma plockade med disken ute i köket när jag var liten. Det klinkade liksom. Och utöver allt detta petande, krafsande och kikande så var det uppenbarligen även nödvändigt att köra in ett MICROSKÅP i hela härligheten också!! Ja, det är ju kul att någon är intresserad...
Och nu tog jag inte ens med den läskiga delen.

Well, hur det än ligger till med förnedringsgraden så är jag glad att det finns folk som gör det. :)



Den fruktade förnedringsstolen. :P