minxx

Idag kom beskedet- jag fick inte jobbet. :(

Först blev jag ledsen och grät en skvätt, sen blev jag lite arg för JAG VILLE JU HA DET DÄR JÄVLA JOBBET!!! Nu har jag lugnat ner mig.

Jag fick iaf bekräftat att alla mina referenser enbart hade gott att säga om mig, och att de tyckte jag verkade vara en väldigt ambitiös och duktig person och att de hade våndats i närmare en vecka för beslutet om vem det skulle bli.

Det enda som fällde mig gentemot den andra var självklart erfarenhet. (Surprise!) Men jag försöker se det på den ljusa sidan: Om den personen hade erfarenheten som jag inte hade, men de ändå tyckte att det var svårt att välja mellan oss- ja, då måste ju jag trots allt vara bättre på något annat sätt. Ge ett bättre intryck, ha en starkare personlighet, NÅGOT som inte den andra hade, och jag ska försöka ta det med mig och använda det i kommande intervjuer. Dessutom känns det ju inte helt fel att veta att man kan ge ett bra, trevligt och seriöst intryck även när man är totalt jävla bajsnervös och känner för att krypa under bordet och gömma sig.

På tal om kommande intervjuer så har jag en på måndag. Inget superbt kanske, men helt klart värt ett besök och jag ska inte döma förrän jag har mer koll.

Nya tag nu, jag ska ta fram den envisaste och ihärdigaste smålänningen i mig- skam den som ger sig!!