Japan
Sängkonversation innan sovdags igår.
Jag: Daaaaniiieeeel, vet du att jag älskar dig mest av allt?
Daniel -frånvarande- : Mmmhhhmmm... Tänk om jag sa att jag var japan?
*arg blick*
Daniel: Va? Va?! Vad sa du? Vad sa jag? FÖRLÅÅÅT!!
Och självklart kunde jag inte hålla mig för skratt. It's a curse, those eyes.
Han kommer alltid undan för lätt. :P
Nu ska jag börja göra mig i ordning för ett möte på Arbetsförmedlingen, sen lite gym o sen hem igen. Wish me luck.
Update: min syster förstod inte det roliga i konversationen, kanske är det för att jag är den som mest drabbas av min pojkväns disträa sida. :P
Det roliga är alltså att han ibland svara eller ser ut som han lyssnar när han egentligen tänker på något helt annat. I detta fallet att va japan. Så istället för att va gullig tillbaka så hör han inget o fortsätter fundera o prata om nåt annat, o sen fattar han inte vad som hände. :P Haha!
