minxx

Ja, det gör man nog. Nu när jag har börjat jobba har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig konstiga sifferkoder till datasystemet de använder, jag har lärt mig att jag numera är en "sommarpuff" och jag har lärt mig att inte bli hysteriskt rädd och vilja börja gråta varje gång jag närmar mig Tingstadstunneln i bil.

Här om dagen lärde jag mig ännu en sak. Janne, min kära handledare, ropade på mig och lät väldigt ivrig.

"Jo, Sanna, här får du se! Om det kommer gods, specialare eller så, som det är extra bråttom med, då skriver du såhär på dem." Säger han glatt o pekat på sin pall.
"I.H.B?" Undrar jag lite fundersamt.
"Ja, precis!"
"Men alltså... Vad står det för?"
"Ehhh...Haha, jo det, euuhhm, står för In i Helvete Bråttom. Ja, faktiskt. Hehe..."

Väldigt sofistikerade koder på storföretag. :P Love it! Haha!!

Jag har även helt spontant och ofrivilligt börjat ha kurs med mig själv i bilen på väg hem från jobbet. Jag kallar den "Kreativ Svordomsutveckling i det Moderna Samhället". Ibland går den på helfart, ibland på halvfart, ibland på en överfart... :P 
Försökte självmant hoppa av denna kurs då mitt mer morbida vokabulär nådde oanade höjder, men kom fram till att det kvittade hur mycket jag än försökte sjunga med i musiken så sjöng jag hela tiden fram långa osande ramsor med skällsord istället. Då detta kändes som något personer i psykisk obalans kunde tänkas syssla med så försöker jag numera med metoden att sitta helt tyst. Det går dock inget vidare, det ska erkännas.

Nä, nu är det dags för mat här. :)
Så länge bjuder jag på en helt omotiverad bild på min gigantoglass (nej, jag orkade äta upp den), som Daniel mutade mig med för att åka med honom på motorcykeln en sväng igår. Haha! :)
Det kan hända att jag möjligtvis kanske kan tänkas börja fundera på att tycka att åka motorcykel är lite mindre superläskigt. Men det är fortfarande svinmegadontjätteläskigt. Så jag kommer fortsätta kräva mutor ett tag till. Haha! :P



Glassen som var omöjlig att äta upp. Men jag kom levande hem från motorcykelturen! :D