Under kniven

Jöpp, imorn är dagen D. Det är då lägger jag mig under kniven, högst ofrivilligt.
Det är dagen då jag ska cuttas.

Det är nämligen så, ifall jag har glömt att nämna det, att de cellförändringarna som läkaren i Mölnlycke trodde var måttliga/starka, och som specialisten på Östra trodde va svaga/måttliga visade sig vara nästan enbart starka. Jag har alltså mer eller mindre inget val, en del av min livmodertapp ska bort om jag inte ska leva med risken att få livmoderhalscancer, vilket kan tyckas verkar hyfsat onödigt. Tjohooo! Man måste ju bara älska när läkarnas buskap är så enhetliga också...

Hur som helst, Daniel är ledig och ska följa med mig, jag har ledigt från jobbet och får alltså lite av en långhelg. Man får väl se det positivt. Och på grund av att efterföljderna kunde bli "relativt kraftiga blödningar" i 3 veckors tid så har jag även fått tillfälle att köpa rejäla tant-trosor med tillhörande rejäla tantbindor. Hmm... Ja, som sagt, positivt va det. Kul.

Förresten så har jag hittat roten till allt det onda nu. Den 15 juni 1987 var en måndag- jag är ett måndagsexemplar!! Inte konstigt att jag blev som jag blev när jag föddes in till världen med de förutsättningarna... :P

Kommentarer
Postat av: Ammi

Du är ett riktigt fint måndagsexemplar, gumman! Lycka till i morgon och efterföljande veckor , vi får hoppas att du får lindrigare än vad de sa. Gå med tanttrosor kan inte vara kul. Puss

2011-07-10 @ 13:21:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0