Födelsedag
Alltså... Det här med födelsedagar blir svårare och svårare. Jag ÄLSKAR att fylla år, men nu för tiden så känns det inte som födelsedag längre.
Jag fick presenter av Madde på SRF, jag va hos Andreas o o Jessan igår o blev firad, Daniels present till mig VAR Sweden Rock Festival, på lördag kommer svärföräldrarna på födelsedagsfika o på midsommar firar jag med resten av familjen. Jag är extremt tacksam och väldigt glad för allt jag har fått, för födelsedagskorten, presenterna och för hälsningarna och besöken, men det KÄNNS inte som min födelsedag. Det är liksom alldeles för utspritt!! Det är ingen uppvaktning av familjen på sängen på morgonen med pappa trallandes på "vi gratulerar" precis utanför dörren, inget presentöppnande o ingen födelsedagsfika på kvällen. Jag saknar det. What to do? Jag vet faktiskt inte.
Just nu är jag mest bara skitnervös för att jag ska börja på Volvo på måndag, och det är svårt att fokusera. Det hjälper inte heller att jag fortfarande inte har den blekaste aning om vad jag vill göra med mitt liv. Alltså sitter jag ensam hemma på min födelsedag och försöker intala mig att det faktiskt ÄR min födelsedag och att jag ska va glad. Nu får Daniel skynda sig hem så jag iaf får någon att krama på!
Jag fick presenter av Madde på SRF, jag va hos Andreas o o Jessan igår o blev firad, Daniels present till mig VAR Sweden Rock Festival, på lördag kommer svärföräldrarna på födelsedagsfika o på midsommar firar jag med resten av familjen. Jag är extremt tacksam och väldigt glad för allt jag har fått, för födelsedagskorten, presenterna och för hälsningarna och besöken, men det KÄNNS inte som min födelsedag. Det är liksom alldeles för utspritt!! Det är ingen uppvaktning av familjen på sängen på morgonen med pappa trallandes på "vi gratulerar" precis utanför dörren, inget presentöppnande o ingen födelsedagsfika på kvällen. Jag saknar det. What to do? Jag vet faktiskt inte.
Just nu är jag mest bara skitnervös för att jag ska börja på Volvo på måndag, och det är svårt att fokusera. Det hjälper inte heller att jag fortfarande inte har den blekaste aning om vad jag vill göra med mitt liv. Alltså sitter jag ensam hemma på min födelsedag och försöker intala mig att det faktiskt ÄR min födelsedag och att jag ska va glad. Nu får Daniel skynda sig hem så jag iaf får någon att krama på!
Kommentarer
Postat av: lova
jag håller med! men försöker hålla ihop det där med firande någorlunda i alla fall.. inslagna presenter är ett måste, och i år bjöd jag med några klasskompisar på ett fik och sympatisnyltade till mig en blombukett. man får inte vara blyg! ;)
Postat av: Ammi
Jja , så är det att bli vuxen .... tufft , haha, men du får ju ett låååångt firande ,det är väl bra? Men , jag förstår precis. Grattis igen min gumma!
Trackback
