Wierdo
Jag gillar verkligen inte att ha för mkt tid för att tänka. Det är nog det jag ogillar mest med att vara arbetslös, för när jag har fär mkt tid så börjar jag grubbla. Självklart kommer de vanliga tankarna om att man känner sig värdelös o "ingen vill ha mig" efter massa ansökningar som inte ger någon positiv respons. Men det känns ändå på något sätt ok, jag BORDE vara ledsen och upprörd över det eftersom jag inte vill vara arbetslös liksom.
Det är det som kommer efter de tankarna som oroar mig. Jag har en förmåga att leva mig in väldigt mycket i något jag grubblar på, och det tar orimliga proportioner i mina tankar.
Ibland kan jag känna mig helt sönderstressad över att SHIT JAG MÅSTE VERKLIGEN KÖPA MJÖLK IMORN OCH HJÄLP TÄNK OM JAG GLÖMMER BORT DET!!!! Och jag menar, wtf?!? Det är ju för fan bara att köpa mjölken, varför ska jag sitta o stressa mig svettig över det kvällen innan när vi fortfarande har mjölk i kylskåpet och det inte ens vore någon fara om jag råkade glömma bort det? Det är ju bara mjölk.
Eller så kan jag drömma mig bort till den tiden (som jag hoppas kommer...) då jag och Daniel har ett hus. Då sitter jag o grubblar över säg, till exempel hur trädgården ser ut. Då börjar jag fundera på gräsmattan, och herregud då måste jag trimma kanterna och jag som avskyr att trimma gräs. Och bör man ha en bensindriven trimmer eller en såndär med sladd? Det är ju lite farligt med sladd, man kan ju köra sönder den, för att inte tala om att det är jobbigt att byta uttag o sånt om man inte når och och och och....
Helt plötsligt sitter jag och är näst intill gråtfärdig över ett mindre problem med en hypotetisk trimmer till en icke-existerande gräsmatta som tillhör ett hus vi inte har.
Då har man alldeles för mycket tid att grubbla. Och jag vet det. Problemet är bara att jag inte kan sluta.
Hade jag bara levt ensam och haft 34 katter hade min ställning som totalt wierdo varit fullbordad.
Det är det som kommer efter de tankarna som oroar mig. Jag har en förmåga att leva mig in väldigt mycket i något jag grubblar på, och det tar orimliga proportioner i mina tankar.
Ibland kan jag känna mig helt sönderstressad över att SHIT JAG MÅSTE VERKLIGEN KÖPA MJÖLK IMORN OCH HJÄLP TÄNK OM JAG GLÖMMER BORT DET!!!! Och jag menar, wtf?!? Det är ju för fan bara att köpa mjölken, varför ska jag sitta o stressa mig svettig över det kvällen innan när vi fortfarande har mjölk i kylskåpet och det inte ens vore någon fara om jag råkade glömma bort det? Det är ju bara mjölk.
Eller så kan jag drömma mig bort till den tiden (som jag hoppas kommer...) då jag och Daniel har ett hus. Då sitter jag o grubblar över säg, till exempel hur trädgården ser ut. Då börjar jag fundera på gräsmattan, och herregud då måste jag trimma kanterna och jag som avskyr att trimma gräs. Och bör man ha en bensindriven trimmer eller en såndär med sladd? Det är ju lite farligt med sladd, man kan ju köra sönder den, för att inte tala om att det är jobbigt att byta uttag o sånt om man inte når och och och och....
Helt plötsligt sitter jag och är näst intill gråtfärdig över ett mindre problem med en hypotetisk trimmer till en icke-existerande gräsmatta som tillhör ett hus vi inte har.
Då har man alldeles för mycket tid att grubbla. Och jag vet det. Problemet är bara att jag inte kan sluta.
Hade jag bara levt ensam och haft 34 katter hade min ställning som totalt wierdo varit fullbordad.
Kommentarer
Postat av: Ammi
Ha, ha , hoppas det ordnar sig snart och du får massor att göra. Det måste det bara, annars klättrar du väl snart på väggarna. puss
Postat av: Jessica
Hihi, ditt lilla Weirdo! Jag älskar dig hur du än är, dock tycker jag att just det där med trimmern kan vara lite onödigt att oroa sig för just nu...men jag förstår känslan! Puss på dig!
Trackback
