minxx

Alltså, jag kommer nog aldrig bli någon motorcykelälskare, jag har verkligen försökt försöka. Jag kommer iaf inte att älska att åka med bak på motorcyklar, för jag har ett stort problem med dem. Jag kan inte kontrollera dem och DE LUTAR!!!!

Jag vet rent logiskt att de måste luta i svängarna, att det ska vara så och inte är farligt, men det hjälper liksom inte när allt min hjärna tänker är "Hjälpnudörjaghjälpnudörjaghjälpnudörjaghjälpnudörjag!!!!!" om och om igen medan jag ser mentala bilder av mig och Daniel mosade i ett dike/mot en bergsvägg eller annat valfritt objekt som råkar finnas i närheten just då.

Jag vill inte heller på något sätt antyda att Daniel är en dålig förare, för det är han inte. Han kör inte ens det minsta fort när jag är med, eftersom han vet att jag är rätt och har sin lilla övertalningskampanj mot mig där han i sin lilla fantasivärld ser fram emot dagen då jag faktiskt kommer vilja åka med honom på motorcykeln helt frivilligt.

Försökte det meningslösa med detta för min älskling på väg tillbaka från garaget innan.

"Alltså, jag är mest livrädd hela tiden. Speciellt när du gasar o det är nedförsbacke OCH svänger, jag kommer nog aldrig vänja mig."
"Men, du sitter ju så stilla o snällt o bra!!"
"JA, FÖR ATT JAG ÄR PARALYSERAD AV SKRÄCK OCH INTE VÅGAR RÖRA MIG!!!"
"Men det fungerar ju hur bra som helst!"

Han kommer nog inte ge upp.



Pärlan. Rätt tråkigt att jag är livrädd för den, för jag tycker faktiskt att den är väldigt fin. Haha!