minxx

Jag läser ALLTID mycket. Nu under min tid som arbetslös har det minst tredubblats, och jag går i intensiva vågor med vad jag läser.

De senaste månaderna har jag gått från fantasy till sliskiga romaner och är nu inne i en väldigt lång thriller/deckare- period. Det enda problemet är att jag alltid måste välja de allra värsta, mest bloddrypande eller psykologisk skrämmande böckerna i genren, och jag är så jäkla bra på att skrämma upp mig själv.

Det slutar alltid med att jag ligger i sängen sent på kvällen/natten med ena ögat i boken o andra på sovrumsdörren (just in case mördaren från boken skulle få för sig att komma o hälsa på), och JAG BARA MÅSTE läsa några sidor till, bara för att se om de får en ny ledtråd, eller om de klarar sig ur problemet eller... Ja, ni fattar.

När jag väl lyckas slita mig ifrån hemskheterna så ligger jag med ögonen hårt ihopknipta, tryckt som en andra hud mot Daniel (ofta en blöt hud, då min sötnos har en tendens att höja sin kroppstemperatur typ 20 grader på natten) ser till att alla tår och fingrar är innanför täcket, och att jag har minst en meter till godo till kanten på sängen på min sida.

För alla vet ju att bara man blundar, inte ligger vid sängkanten och har alla kroppsdelar under täcket så kan varken mördare, monster, våldtäcksmän, gravplundrare, psykopater eller andra oönskade gäster nå dig.
That's a fact.



Så hade jag sett ut om jag var en katt!