minxx

Fanfanfanfanfanfan.
Det enda jag kan göra utan att få ont är att sitta stilla med axeln avslappnad och inte röra armen alls.
Detta beror på mitt underbara arbete. Jag kan leva med att ryggen värker, att fotsulorna bränner och svetten rinner, men det här va fan inte kul. Jag hoppas att det försvinner och att de här veckorna går fort så jag kan få nåt bättre. För att klargöra kan jag säga att mitt arbete består av att packa saker, många saker. Närmare bestämt intruktionsböcker tjocka som telefonkataloger, och lägga i lådor o stapla på pall. Extremt monotont. Det låter kanske inte svinjobbigt, men det ska gå i en jäkla fart och det innebär så många moment som alla på något vis har en dålig arbetsställning. Det suger hästpung eftersom jag faktiskt börjar trivas med gruppen och jobbet i sig inte känns så jobbigt längre. Hoppas,hoppas, hoppas att det inte blir värre.

Nu ska jag gå och mysa med katten och sura på min arm. Bubblan har börjat acceptera sitt öde att va fast med oss så pass mycket att hon självmant lade sig först i mitt knä en stund igår och gosade, för att sen klättra upp i min famn o sova lite när jag tittade på tv. Så sööööt! Och idag har hon använt sin nyupptäckta uppmärksamhetslek flera gånger genom att helt sonika komma och lägga sig på mitt tangentbord och kräva att bli klappad. :P Haha!